Manchild, Framtiden och Hans Vänner

Tänker, tänker, undrar, undrar, fredag, fredag...
Cure!

"everything i see is broken
there's no water in the well
oh won't you please send me
someone to break the spell"

Nu ska jag kolla på en väldigt lång film, antagligen Brazil, och försöka sova!
Puss på alla, förutom er jag ogillar, och ni vet om det...


"i feel like i'm a fighter
who only wins despite
my broken bones
the winner stands alone"

"the sun is shining
the sky is blue
and I am cold
just walking around
in my old raincoat

now i know i'm really free"

Fan! Skulle vilja citera en låt till men då hade jag lämnat ut mig ganska totalt...
Men "now i know i'm really free" är motsatsen!

Filmtajm...

Rätt intressant det här med kräk, när någon man än gång kallat för sin antagligen bästa vän (det var ett tag sen), som sedan snackar skit rätt upp i ens ansikte. Sen förstår man att -Oj, detta var ju ingen bra människa!
Sen får man en massa mesiga bortförklaringar, som är helt åt helvete. Man lämnar tillbaka det mesta, förutom ett spel man inte hittar.

Sen en massa månader efter skriver människan på msn att han vill ha tillbaka spelet, och han tänker kräva tillbaka en present han GETT till mig. Pga att han har fått "info", vad infot är vill människan inte säga. Och avslutar det hela med att han inte vill "sponsra en dolkare". Och sen kläcker människan ut en rad om att jag kan ju fråga "mina jävla kollektivkamrater" vad en dolkare är.
Då skrev jag att spelet är ju trots allt ditt så det skickar jag men "man kan fan inte kräva tillbaka något man GETT till någon". Hade gått med på det om det faktiskt hade varit något personligt, någon familjesak, men ett jävla N64, där går min gräns.

Konstigt när någon som gjort fel, vänder på steken och försöker få den andra att må dåligt istället. Suck!

I´m fucked, det är jag alltid när det gäller vissa saker, dock vet jag inte riktigt hur det går till, men jag lyckas ändå hålla mig glad! :) Vet inte riktigt hur det går till....

Nä nu ska jag försöka göra mig en ordentlig tuppkam, damsugare och hårspray, här jag kom!



Sen har jag precis kommit på att jag inte kan lyssna på Staffan Hellstrand längre, det gick förut, men nu blir jag bara irriterad av han. Och det finns ju anledningar för allt sånt!

Men konstigt nog, som vanligt, jag är glad, finns ju alltid grejer att vara glad för... Just nu en grej, vet inte ens om jag ska vara glad! Men det hindrar ju inte mig.... Happy.

Summering: Staffan = fan ta dig. Att vara fucked = Screw you, det skiter jag i. Glad = Alltid glad!

Hamnar i dåliga perioder ibland, antagligen som alla människor, just nu handlar det om att jag är "orolig" så jag somnar inte, har inte gjort det på ganska länge nu. Ligger vaken och glor på en väldigt massa filmer hela natten...

Har inte kollat på mindre än 6 filmer i sträck nu

Pink Flamingo: John Waters. Divine, "the filthiest person alive", sicken brutta alltså. Sin äggälskande mor i en spjällsäng. Sonen som älskar att blanda in höns när han har sex, medans hans älskade som han inte får röra, tittar på.
Adoptionsklinik i källaren, där dom avlar barn. Betjänten som befruktar dom

Visitor q: Titta inte på denna, samma man som gjorde Ichi the Killer, och denna är måhända ännu sjukare. Mammamisshandel, incest, knark, prostitution, bröstmjölk, mord, nekrofili, styckning, mobbing. Man mår bara dåligt!

Return of the Living Dead: Vilken jävla rulle alltså, den har allt, den har "våld", zombies,"full frontal nudity" (dvs en tjej som är naken, sen blir hon en zombie och springer sedan runt resten av filmen naken och skriker BRAIN), talande zombies, en hög med punkare. Humor med andra ord.

Day of the Dead: Ganska bra, fast det är ju trots allt en zombiefilm, dock älskar jag zombiefilmer, men detta slutet... Nevermore!

Dairy of the Dead: Tänker inte ens skriva vad den handlar om, men SUCK. Dålig dialog, och helt ologiskt, tjejen blir t.ex attackerad, men vad gör snubben? Han står och filmar det och vägrar hjälpa henne då "-allt måste dokumenteras".

Zebraman: Zebraman är min nya hjälte, han räddade ju faktiskt världen från utomjordingar! Denna rekommenderar jag varmt, den var fin.

 



Men jag kan lik förbannat inte sova, och klockan är nästan tio på morgonen, har varit så i ungefär fem dagar. Undrar vad som rör sig i huvudet på mig!?

"and there's no place i can go
and this noise inside my head
it comes and goes
it comes and it goes"

Och noiset vet jag inte ens vad det säger, men det spelar ju ingen roll!



På söndag får jag minsann besök av den här lilla herren, han stannar med mig i två veckor. Min lilla barndomsvän, här snackar vi ovillkorlös kärlek! Tro mig, han har lyckats trösta mig när jag varit ledsen, han känner det. Fin pippi!

Samt att jag kommer få en bil till låns på söndag, kommer ha den i fjorton dagar. Får väl samla ihop lite folk och åka iväg på piknik. Eller ta och åka till tyskland/danmark och köpa hejdlöst massa alkohol.

Någon som vill muntra upp mig? Jag vet som sagt inte vad jag behöver muntras upp från, men umgänge är alltid fint...

Puss på er alla, kärlek und respekt! Make tea not love... Eller make me, not tea ;)

Har nu suttit (halvlegat) uppe hela natten, sömnlös, tittandes in i min dator som ligger i mitt knä. En aning nedstämd med en liten liten "tyngd" på mitt bröst. Varför?
Av en hel del massa anledningar, och inga speciella anledningar alls egentligen, just nu tänker jag väldigt mycket på sommarens händelser (när man är sysslolös så låter jag tankarna vandra). Jag funderar på sommarens existens, var den bara av ondo. Vill gärna inte tro det, men det är inte jag som är berättigad till det svaret.
Och just nu händer det grejer med mig som ruskar om mig en aning, bra saker, fina saker.
Dom senaste månaderna har ändrat mig en aning som person, dvs under tiden jag bott i Göteborg. Till det bättre eller sämre, det vet jag inte, "It´s in the eyes of the beholder", dvs Dina ögon.

"and everybody knows these are rock hard times
i gotta make it through
these are rock hard times"

Känns lite som om att jag lyckats tänka till lite inatt, om vad vet jag inte riktigt, då jag i princip suttit i flera, flera timmar och läst forumstrådar om alla möjliga saker som saknar betydelse. Och kollat på bilder på hjortdjur. Men på något känns det som jag vet vad jag vill eller något! Jag vet åtminstonde en sak med säkerhet, något som man inte skriver i en fjantig blogg där människor kan läsa det. Livet är för stort för att kunna sammanfattas i en blogg! För att verka lite klyschig så "let´s enjoy the ride", jag tänker i alla fall gör det bästa av åkturen.

"airplane is flying up in the sky
making a pattern with the white lines
looks like a heart
or maybe a pie "

Mmmmm, paj!

Sammafattar det hela med att det finns stora ljusglimtar, fina ljusglimtar! :)
The stars shine in the sky tonight, och med tanke på utsikten från mitt kollektiv så har man stor chans att se det...



Undrar om folk ens läser det jag skriver! Haha, vad tragiskt... Orka!
Pompompom, puss på er alla från mig.



Pretty, pretty, honeypie, sugarplum, blueberry light, sunshine in rain, sunday sun, pumpa och freak! :*

:(, eller bara lite nedstämd!

Idag blev jag för första gången riktigt rädd när jag åkte spårvagn själv.
Det var tänkt att vi skulle gå ut, vilket vi gjorde, och jag följde med trots min annalkande feber, dock kände jag ganska fort att detta inte skulle gå så bra. Så jag tänker helt enkelt åka hem och lägga mig.

Efter ungefär 5 minuters hoppar ett ganska stort invandrargäng på spårvagnen (och ja, det kunde lika gärna varit svenskar, menar inget illa). Nu hör till saken att jag har ett par "kalasbyxor" på mig, ett par cheap monday med ganska mycket färger på, tighta, sitter med ena benet över det andra. "Gänget" börjar gå förbi mig en och en, hör att den som går först börjar skratta, tänker inte på det, sen skrattar den som går bakom, sen den som går tredje. Nu börjar jag ana oråd tittar upp och ser hur kanske 6-8 stycken står och glor på mig och säger en massa saker på ett slaviskt språk (dvs typ kroatiska, serbiska, bosniska m.m) dom kollar på mig och höjer sina röster medans jag tar av mig luvan. Fortsätter stirra och kallar mig för vad jag tror bög på utrikiska, sen går dom och sätter sig en bit bakom och sitter och skrek en massa tills dom hoppade av i Brunnsparken. Hade jag gått av där jag med hade dom definitivt spöat mig!

Inte ofta hjärtat bankat så fort på mig! :(

Sen kommer jag hem, somnar vid 10-tiden, ensam, skakande (av feber), vaknar vid 4-tiden, yrvaken. Usch!

Idag kom jag underfund med att jag borde bli filosof, med andra ord känner jag att jag är ganska djup.
Eller jag tänker helt enkelt bara för mycket.
Satt och chattade med en flicka jag känner om det, och hur odjupa människor är. Och jag skrev att jag även tyckte att människor tror att dom är djupa, dvs att dom vill verka vara djupa men att det blir så genomskinligt. (vet inte hur mycket min kära vän höll med)

Kom på att vad det än är så tänker jag på det på säkert 100 olika sätt och överreagerar och gör mig själv bara ledsen över alla sätt saker kan gå åt helvete. När inget ens har hänt.

Kan man tjäna på pengar på att filosofera!? Jag gillar riktigt djupa saker, t.ex tycker jag att solipsismen verkar vara en bra filosofisk livsåskådning. Och rationalismen kan någon sticka upp "were the sun don´t shine", då jag inte anser att det finns något förnuftigt eller logik, då människan är nyckfull.

Vart vill jag komma med detta då...
Ingen aning, det är det man har en blogg till, och jag är absolut inte deprimerad men en aning dekadent, men vad gör det.
Jag tänker bara mycket och märkligt, men det gör säkert alla andra också, och jag undrar vilka som egentligen läser detta...





Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal
eller nåt!







ps:
Och nu har jag slutat äta kött med. Finns inga ursäkter för att inte vara vegetarian liksom.
ds:

När jag tog det här kortet var jag inte alls glad, jag hade motgång.
Jag var deppad och ledsen.
Det är faktiskt ganska skönt att tänka tillbaka på, för jag uppskattar så mycket mer nu när jag inte är deppad.
Det känns med andra ord bra nu, men jag kan se tillbaka och vara deppad för en stund och helt enkelt känna lite lycka över den tillvaron jag för nu!

Tänkte sumera mitt "nya" liv, sen jag flyttade till göteborg.

Jag har blivit ganska meningslös, arbetslös och miserabel.
Jag har varit med om både det ena och det andra, konstiga människor, besvikelser, förälskelse.
Det har varit fest, fylla och annat som inte ska nämnas.
Bor i ett kollektiv med sju andra människor som är både roliga, underbara, dekadenta, konstiga, märkliga, fina och underbara.
Träffat människor som satt intryck, både människor som är dumma i huvudet, och människor jag gillar skarpt, och människor jag aldrig mer kommer träffa fast som jag gillar ändå, samt människor jag gillar skarpt fast dom är dumma i huvudet.

Och på slutet kan man fråga om det var värt att flytta hit, säga upp sig från en heltidsanställning i lilla "trygga" Tingsryd mitt i en gigantiskt finanskris när det är hopplöst att få jobb och bara flytta.

Klart det var! ;) Having the time of my life.... (vilket låter väldigt klyschigt, men så sant)
Jag är glad och dekadent, och det känns så jäkla bra, vilket sammtidigt känns väldigt märkligt.



Och vad skulle man göra utan vänner, och vänners katter!

Ibland får man lite infall och klipper sig väldigt fort utan att tänka på vad man gör, och en del av gångerna blir man väldigt nöjd.
Så nu har jag skaffat en HALV mohikanfrisyr.


Och ibland lyckas man övertala en vän att få klippa lite på dom också, så nu har jag gjort en liten sidecut på Lisa som jag bor tillsammans med! Så nu är vi "frisyrsyskon"... :)

Finns en del få människor som jag under mitt i och för sig ganska korta liv har blivit oehört fascinerad av.

Dessa människor börjar på på bokstäverna A, N, J, M.
En av dom tycker jag just nu är en riktigt liten pärla, och är oehört fascinerande för mitt lilla huvud.
En av dom vet jag inte om jag vill träffa alls mer, tror inte det är bra för mig, jag hade blivit hemskt nergången men samtidigt vill jag träffa människan.... Slits mellan mitt förnuft och min dumhet helt enkelt!

En av dom kommer på tisdag och jag är jätteglad, oj vad det blir kul.
En av dom känner jag inte, har aldrig pratat med, kommer aldrig prata med, bara sett med en stilla beundran på avstånd och fått tunghäfta, pga en stor outgrundlig fascination och utstrålning.

Människor som satt ett outplånligt intryck i min hjärna och jag kanske aldrig kommer att förstå varför eller vidden av det, det käns väldigt märkligt...

Det kanske är du ;)


 

Shhh, ikväll är det hemliga klubben...

Slappighet är dekadent!
Say no more...

Har suttit vaken hela natten av okänd anledning, har inte fått en blund.
Sen lagom på morgonkvisten sätter jag mig och lyssnar på Morrisseys osläppta och nyläckta album och känner mig totalt dekadent.

Natten spenderade jag med att läsa min absoluta favoritartists biografi "things the grandchildren should know", som har fått sitt namn efter hans egna låt med samma namn.
Han har en väldigt rörande livshistoria, satt ofta med gråten i ögonen, som när han berättar om sin far, som aldrig var närvarande, när han hittar honom död, stel, och om den sista kontakten han hade med sin far som i princip var den enda dom någonsin hade.

Om sin syster som han älskade över allt annat, hennes drogproblem, våldtäckter, knarkkungs-pojkvänner och upprepade självmordsförsök, som hon senare lyckas med.
Mamman som inte visste hur man var en mor, men som ändå försökte, som dog ifrån honom allt för tidigt, det enda han hade kvar. När hon dog framför ögonen på henne. Om hur prästen inte följer en enda av hans mors önskningar på hennes egen begravning. (kräk)

Han berättar om sin barndom och sina första flickvänner och hur han drogs sig bort från andra människor. Hur han fick sitt underbett.
Det är tragiskt men vackert!

(med andra ord är jag vääldigt glad för hur bra jag har och har haft det)






Manchild

"and every time you crave for me i'm here
and anything you hunger for i'll share
and i will be quietly standing by
while slowly i am dying inside

hold me in your arms
and let me be the one
who can feel like i am a child in love

 

every time i talk to you you're down
and every time you need a laugh i'm around
and when you forget i'm here i'm not
it isn't really me that you forgot 

 

hold me in your arms
and let me be the one
who can feel like i am a child in love 

 

whisper now and tell me how
you'll watch me and tell me
somehow i'm gonna be alright "

Det finns så mycket hat här i världen, folk är förbannade på varandra, hatar varandra, hatar sig själva.
Folk säger att kärleken är ett dumt påhitt och tror väl egentligen inte att den finns.

Men jag ser så mycket skönhet i världen, visst ser jag en massa elände också, som jag även hamnar i.
Men man väljer själv vad man vill se, jag väljer det som är bra, och väljer bort det dåliga. Det hela är bara en inställningsfråga. Jag skulle kunna hävda att jag är lika deprimerad som hela vår generation verkar hävda att dom, men jag vägrar, det är ingen mening.
Jag har helt enkelt bestämt mig för att det finns så mycket att vara glad för, så då tänker jag inte må dåligt för resten.

Summan av det hela, tro inte att du är så JÄVLA tragisk, det hade kunnat vara mycket värre.
Var som jag, var glad ändå! :)

Hade jag kunnat krama världen nu hade jag gjort det, men mina armar räcker inte ens runt det egna kvarteret! 

Ibland upptäcker man att man kan bli FÖR full, det märkte jag precis.
Egentligen är jag inte så  full, men jag har druckit för mycket, för länge.
Usch...
Dricker mindre små flickor och pojkar, annars blir man som jag!  Och ni vill ju inte bli som jag hur oemotståndlig jag än är... :S Ni kanske vill vara MED mig men inte som jag!

Men men, puss på er... Sov gott!

Det här är en blogg, här är det meningen att man ska skriva saker. Här kommer jag därför skriva saker om kanske folk kan tyckas vara intressant, men dom flesta kommer inte tycka att det är det alls, och ännu fler kommer inte läsa den alls...
Och ibland dyker det upp bilder och fula osammanhängande "dikter" utan något speciellt syfte, eller uppsåt.


Pärlor är fina, om dom är mina.
Pärlor för svin, om inte är du min.