Gick precis in på en persons facebook, det råkade ge mig en lätt hjärtklappning, konstiga känslor och en liten lätt avsmak, fast fascination på samma gång. Du vet när man inte borde tycka om någon, verkligen INTE borde men ändå känner fascination. Det resulterar nästan alltid till att man bara blir förvirrad och mår dåligt! Inte bra...



Men just nu är jag väldigt glad, jag har Alice, hon är awesome... Du får mig att må bra! Puss

Ibland vill man se ut som mr T! (humle och dumle-style)

Såg en kille idag, jag hatar honom, vet inte vad han heter, eller jag hatar egentligen inte honom...
Dock vad en annan person för ett tag sen fick mig att förstå genom sitt handlade mot denna kille och mig! Det fick mig att inse vilken knäpp värld vi lever i, världen är så otroligt dekadent, och människorna i den har ingen som helst moral, eller tänker på andra människor.

Vad är för fel på folk!

Den killen var bara en påminnelse om detta, nu ska jag gå tillbaka till en förnekelse av denna insikten!

Puss och lollipop!

Imorgon ska jag till Sthlm, och på lördag spelar Symfoniorkestern på UNG 08, och jag ska spexa...

http://www.myspace.com/symfoniorkestern

http://www.ung08.nu/Article.aspx?Id=207

Idag är jag nöjd... Inget specellt att vara nöjd över egenltigen förutom att jag mår bra och min rygg är gaddad med en alldeles epic tatuering, tänker leva på det ett tag, får mig att må bra liksom, inget man blir lycklig av men det känns bra för tillfället!

Den här midsommaren var KATASTROF, den har fått mig att må ännu sämre än vad jag gjorde innan, har fått min hjärna att springa runt i cirklar för att sedan stanna upp på precis samma ställe!

Mitt ex var på besök tillsammans med en kompis hela helgen, frid och fröjd, trodde jag... På kvällen har vi fest, jag blir full, sen nyktrar jag till en aning, och vill verkligen inte att mitt ex ska sova på mitt rum, anledning = jag vill bara inte ha henne på mitt rum, hade tyckt det var jobbigt. Frid och fröjde? Nej... DÅ tror hon att nä men nu vill jag ha mitt rum ensam för att jag ska ju knulla! Knappast... Hon ville sen inte riktigt prata med mig på hela helgen!

Senare på kvällen kryper lite undertryckta känslor fram för en flicka, jag börjar gråta, känner att jag vill avlida lite + avlider lite inombords. Samt att jag gjorde det framför hennes ögon!
Jag bryr mig inte om den här flickan läser detta, eller så kanske jag bara hade tyckt att det vore skönt om hon läste detta, men jag vet att jag brutalt älskar den här flickan, och det tar inte emot att skriva det. Men att säga det däremot... Och det tar emot som satans att du ska flytta!

Har märkt att när jag gillar någon på riktigt, så vet jag inte vart jag ska ta hän, då låter jag hellre bli att undersöka saken och springer iväg på annat håll. Ignorance is bliss liksom....
Det jag/någon annan inte vet om kan ju knappast såra en! Jag är livrädd för detta, det är därför jag aldrig visar känslor för dom jag egentligen skulle vilja visa dom för, men det slutar med att jag till slut sårar mig själv, pga jag ingnorerar känslorna...
Jag hade precis lärt mig att tycka om mig själv, men sen kom den här helgen och krossade det, jag lyckas fortfarande vara glad, för jag har ingen ork att må dåligt, men jag tycker inte om mig själv.


Fick dock ett sms från min manliga vän M förut som faktiskt konstigt nog värmde, det stod
"Jag älskar dig"
Han är bra, han har bara varit lite för bitter på sistonde, men det tar sig, han verkar må bättre han med!





Var på Morrissey ikväll, han var lysande, jag gillar honom, han är awesome!


Morrissey såg mig i ögonen, jag vinkade, han log... :)





Och DU, jag älskar dig, men skulle aldrig våga säga det till dig öga mot öga...

Hmm, vem i katten menade hon egentligen....?

I feel the awesomness inside... Eller jag borde, därför gör jag det!
Nu är det enda som fattas ett jobb och lite kärlek, men det ordnar sig ju alltid!

Ibland brinner det i knutarna.
Har deppat, det är inte bra, sen kom jag på att allt är awesome! Vad som än händer nu bemöter jag med ett stort AWESOME, då känns det plötsligt bra igen, konstigt nog så funkar det...

Awesomeness ftw!
Men har trots allt saker som grämer mig, men det orkar man ju inte bry sig om, så allt får vara awesome istället!

PUSS

Illa till mods, det kan slå till plötsligt och när man minst anar det... Varför?
Diverse anledningar, fast mest för att jag är så förbannat känslosam. Inget som alltid är så lätt att leva med, men kan inte göra så mycket åt det! Har funderat om jag borde bli lite ondare, hade varit så mycket enklare. Som jag sa till N i lördags natt,
"- jag har saknat dig men det är lättare att förtränga det och vara lite bitter över det". Förnekelse är ju den "enklaste" medicinen.
Dock har detta inget med varför jag blev illa till mods nu, glodde på nyinlagda bilder på facebook, och jag gillade inte riktigt vad jag såg, det var något som tyngde mig stort!

Nu sitter jag här på mitt rum och lyssnar på soundtracket till El laberinto del fauno och blir måhäda ännu mer illa till mods, det är vacker musik, men dyster musik... Känns som jag vill mer än jag någonsin kommer kunna. Om man tror tillräckligt mycket på sig själv så ska man ju kunna det mesta, sägs det. Är det så? Jag orkar ärligt talat inte kolla om det är sant.

Jag vill, men kommer jag kunna!? That is the question...





Jag borde rycka upp mig, men kan jag? (det borde gå...)

Nu har jag kommit hem från siesta nere i skåne, det var en märkligt festival...
Under festivalen har jag både varit sjuk, mått skit, gråtit, träffat ett ex (vilket för övrigt gick asbra), sett ett annat ex, vilken jag lät bli att hälsa på, tror att det var ett smart drag. Hon såg glad ut, helt utan mig.

Sen träffade jag en annan, skulle träffa någon random som jag bara hade fått numret till av en random människa, men hittade denna vackra flicka istället, struntade helt sonika i den första. Men "E" ska jag definitivt undersöka närmre, det blir untzdag varje dag tror jag. Och imorgon kommer hon och hälsar på! :) Happy me... Och på fredag ska jag på fest hemma hos henne!

Raw...

OK, nu avlider jag sakta, jag kommer aldrig kunna säga varför det är skämmigt!
Jag dör sakta inombords, det är jobbigt men det går snart över... :P
Men under tiden, isch scmutz, vad jobbigt! :(

Hur gör man egentligen?
Det är svårt...
Jag borde bara göra något åt det, men visst är man feg! :S
Äsch, usch...

Puss va <3

Juden som både kunde sjunga och spela dragspe och vara full och skämta om judar, samtidigt!
Han var asbra...

Jag vet inte om jag borde, men jo det gör jag, fast....






Priddy bird!

Ehm, jaaa, just det!
Gott....

Inte duktig, men då behöver man ju inte skriva ika mycket... Hehe! :)

Fick för ett litet tag sen en liten fråga av en god vän, frågan löd
- "Manchild", är du lycklig?

Och hur man än vänder och vrider på det känns det inte som om man kan säga JA. Med andra ord känner man sig antagligen ganska meningslös och knäpp... Men man kan dock inte säga att man är olycklig heller, bara meningslös!
Och Ärligt hur många kan säga att dom är "lyckliga", känns som en slags utopi.




Jag Manchild, är meningslös, dock med ett ganska gott hjärta. Pompompom, alla ska vara glada!

Jag behöver en kram, inget speciellt, bara en kram, en sån där varm sak med lite inbäddad kärlek i!

Det känns som det är nåt som inte stämmer, och det är något som inte stämmer! De är saker som jag borde ta tag i, men det känns verkligen inget vidare.... Skärpning, och engagemang, eller nåt. Och något saknas och jag vet vad, men det vet inte du. Du är Christer Pettersson du också... (Legorekonstruktion av Palme-mordet) (och Blogg.se ställer upp min text konstigt... :S

"Det är inte piratkopierandet utan begagnade spel som dödar oss".

Detta kläckte ett spelföretag ur sig. Detta känns ganska laddat för mig, lite som att min värld håller på att briserar. Man vet ganska väl vad uttalandet innebär, spel i fysiskt format försvinner. Detta är ett faktum som inte kommer att kunna undgås, vi vet bara inte när, men det håller väl egentligen redan på att hända.
En framtid jag kommer få leva med, men jag kommer inte gilla den.
Jag kommer sitta på ålderns höst och berätta för barnbarnen att på "min tid" fick vi minsann gå till en affär och köpa spelen, sen fick vi det i en liten kartong/dvd-box etc, sen var vi tvungna att stoppa i spelet varenda gång vi vill njuta av spelet.
Eller mina gamla föråldrade cd-skivor, dom gamla "stenkakorna"...





Förövrigt verkar det som om Pet Shop Boys säppt en liten singel inför kommande skivan. Rackarns vilken låt, jag är kär!


http://www.youtube.com/watch?v=InBiaRBUjUs