Manchild, Framtiden och Hans Vänner

Idag blev jag för första gången riktigt rädd när jag åkte spårvagn själv.
Det var tänkt att vi skulle gå ut, vilket vi gjorde, och jag följde med trots min annalkande feber, dock kände jag ganska fort att detta inte skulle gå så bra. Så jag tänker helt enkelt åka hem och lägga mig.

Efter ungefär 5 minuters hoppar ett ganska stort invandrargäng på spårvagnen (och ja, det kunde lika gärna varit svenskar, menar inget illa). Nu hör till saken att jag har ett par "kalasbyxor" på mig, ett par cheap monday med ganska mycket färger på, tighta, sitter med ena benet över det andra. "Gänget" börjar gå förbi mig en och en, hör att den som går först börjar skratta, tänker inte på det, sen skrattar den som går bakom, sen den som går tredje. Nu börjar jag ana oråd tittar upp och ser hur kanske 6-8 stycken står och glor på mig och säger en massa saker på ett slaviskt språk (dvs typ kroatiska, serbiska, bosniska m.m) dom kollar på mig och höjer sina röster medans jag tar av mig luvan. Fortsätter stirra och kallar mig för vad jag tror bög på utrikiska, sen går dom och sätter sig en bit bakom och sitter och skrek en massa tills dom hoppade av i Brunnsparken. Hade jag gått av där jag med hade dom definitivt spöat mig!

Inte ofta hjärtat bankat så fort på mig! :(

Sen kommer jag hem, somnar vid 10-tiden, ensam, skakande (av feber), vaknar vid 4-tiden, yrvaken. Usch!