Manchild, Framtiden och Hans Vänner

Fick för ett litet tag sen en liten fråga av en god vän, frågan löd
- "Manchild", är du lycklig?

Och hur man än vänder och vrider på det känns det inte som om man kan säga JA. Med andra ord känner man sig antagligen ganska meningslös och knäpp... Men man kan dock inte säga att man är olycklig heller, bara meningslös!
Och Ärligt hur många kan säga att dom är "lyckliga", känns som en slags utopi.




Jag Manchild, är meningslös, dock med ett ganska gott hjärta. Pompompom, alla ska vara glada!